En riktig skitrunda

I måndags stack jag ut och sprang efter jobbet. Tänkte milen först, men ändrade mig på väg till motionscentralen. Jag frös när jag cyklade hem från bussen, så jag tog på mig en extra tröja innan jag gav mig av hemifrån. Tänkte att det var kallt.

Sen gick allt snett. Astmamedicinen jag behöver på våren låg kvar hemma, så jag flåsade som en blåsbälg på speed. Jag var för varmt klädd. Jag hade druckit alldeles för mycket kaffe och för lite vatten, så jag hade kaffesmak i hela munnen och mådde nästan lite illa. För mycket kaffe ger också bonusen kissnödig. Sen knöt skosnöret upp sig. Två kilometer in på min löprunda hade jag kunnat vända om och gå tillbaka till bilen, sur och gnällig. Åka hem, sätta mig i soffan och sura.

Fast jag vet ju hur bra jag mår när jag har tränat, fast jag kanske inte är superpepp. Alltså knöt jag skosnöret. Tog av extratröjan och knöt den runt magen. Höjde volymen på Shuffla, shuffla och sprang tills jag var tvungen att ta kisspaus. 3,5 kilometer! Inte illa ändå. Flåset var bättre, jag var inte för varm och skosnöret höll sig i skinnet. Vände och sprang med lättare steg mot målet. Slog dessutom pers på sista kilometern.

Skitnöjd med mig själv åkte jag hem, drack en liter vatten och lagade middag åt maken som jobbat sedan svinottan.

Hur hanterar du det, när universum motarbetar dig? 😉